Klassen som drabbades hårdast av STCC-konkursen var Formelbilsklassen. Den hade ingen egen organisation och när konkursen var ett faktum lämnades klassen att dö. Detta förstod teamen som stod med bilar, varför de snabbt bildade en förarförening. WestCoast Racing skötte reservdelarna och blev ny promotor av klassen och Bengt-Åce Gustavsson anlitades som presstalesman och kontaktperson för klassen. De döpte om klassen till Formula Nordic och fick behålla JSM och NEZ-status. Förbundet gick in och stöttade klassen och även Greger Petersson fanns med i kulisserna för ingen ville uppleva att klassen försvann! Det var en otroligt kort tid att hinna få till ett startfält bara på några månader, men mot alla odds stod det faktiskt sju formelbilar på startlinjen på Ring Knutstorp! Viktor Andersson var yngst i fjol, men med ett läroår i ryggen tog han pole i årets första tävling. Norrmannen Edward Sander Woldseth gjorde också sin andra säsong och han vann premiären före Andersson. Klassen införde omvänd startordning för topp sex från kvalet till det sista racet varje helg (vissa helger kördes tre race). Debutanten Charlie Andersen tog starten från pole, men han tjuvstartade och Viktor Andersson kunde ta segern i andra racet.

Andra tävlingen kördes på Rudskogen tillsammans med Porsche och Ginetta. Som väntat var hemmaföraren Woldseth svår att tas med och han vann det första racet. William Winsth vann det andra racet. I Anderstorp stod Andersson och Gabriel Nord i första startledet. Båda utmanade varandra på den långa rakan. Ingen ville vika sig, vilket slutade med att båda bromsade för sent och körde ut i lecakulorna! Magnus Gustavsen tackade för den bjudningen och han vann före Woldseth och Håvard Hallerud, trippel norskt alltså! Winsth plockade hem segern i andra racet.
I Fällfors inledde Andersson helgen med att sätta bilen i muren. Det blev omfattande reparationer, men de kom till start. Winsth vann första racet och Woldseth vann andra racet. Andersson fick lön för mödan då han vann det tredje racet. Efter sommaruppehållet kom förarna till Kanonloppet i Karlskoga. Andersson tog pole, men han bromsade på sig efter den långa rakan. Woldseth missade totalt i starten och kom iväg sist, men lyckades ändå köra upp sig och vinna! Nord hade visat snabbhet hela säsongen, men inte riktigt fått till det i racen, men i Karlskoga stämde allt och han vann andra racet. Gustav Brandin och Filip Larsson debuterade i klassen i Karlskoga.

Man återvände till Rudskogen och Porschefestivalen. Andersson tog pole, men tyvärr hade inte funktionärerna läst på reglerna ordentligt, för de placerade bilarna side-by-side i stället för ”Staggered”. Woldseth kunde utnyttja detta gratisläge och ta starten före Andersson och han höll ledningen ända till mål. I det andra racet stod man på rätt sätt. Andersson kunde ta starten och vinna racet. Glenn Key kom från Tromsö och debuterade i klassen. Han är, liksom Philip Larsson, en fena på simulatorkörning. Trots att han aldrig hade kört racerbil innan imponerade han stort varje gång han satte sig i bilen. Det gick stadigt bättre och bättre och till det tredje och sista racet fick han starta i pole. Dock hade han otur, för det var första gången under helgen som regnet kom och det blev ytterligare en ny upplevelse för honom. Winsth trivdes i regnet och han tog sin fjärde seger för året.

De körde tävlingen Smallcars i Karlskoga och Woldseth var i storform. Han tog pole i kvalet och han vann både första och andra racet. Till tredje var det väldigt svårt att välja däck. Det duggregnade och förarna väntade in i sista med att ta beslut om däck. Till sist valde alla regndäck utom Hallerud. Frågan var om hans beslut var ett genidrag eller ej? Den som bemästrade underlaget bäst var Charlie Andersen som tog sin första seger i klassen. Det torkade upp mer och mer, men det var för sent för Hallerud. Han var ruskigt snabb på slutet, men han hade tappat för mycket i början. Det var kul att se hans chansning, det hade kunnat gå vägen. 

Viktor Andersson var på pallen i alla tre racen och därmed hade han säkrat JSM-guldet redan innan finalen. I NEZ-mästerskapet ledde Woldseth, men Andersson hade en teoretisk chans att ta ett guld till. Till finalen mönstrade klassen nio förare på startlinjen, det största startfältet under hela året (och på flera år). Andersson var självsäker på sin hemmabana och han satte tidigt en mycket bra tid i kvalet, men på sista varvet lyckades Woldseth sätta en tid som bara var några hundradelar från Andersson! Andersson tog ledningen, men utmanades efter långa rakan av Andersen. Kampen fortsatte ett par kurvor till, men sedan gick växelvajern av för Andersen som tvingades parkera. Andersson vann före Woldseth och därmed var titeln klar för Woldseth. Hallerud startade i pole i årets sista race. Han tog ledningen, men tappade den till Andersen. Men Andersen hade gått ut med för mycket luft i däcken och när de blev varma tappade han allt grepp. Hallerud återtog ledningen och vann sitt första race i klassen före Nord och Andersson. Sista racet bjöd på mycket fin racing med många omkörningar. Det var finalhelgens klart bästa race, synd bara att så få kunde se det. Det gick nämligen först på morgonen och då hade knappt ingen publik hunnit anlända till banan… Överlag har klassen bjudit på mycket fin racing under året. Den omvända startordningen har gjort att vi har fått se många omkörningar och spännande race. Årets säsong innehöll åtta racehelger och sammanlagt 20 raceheat. Sju olika förare har stått som segrare under året! Troligen kommer klassen att växa till nästa år.

Nedan kan ni följa resultaten och se bilderna tävling för tävling under säsongen: